Det här med hälsa

Jag är ju en sådan person som ger upp väldigt lätt när det kommer till motion, mat och hälsa.. Om något verkar för jobbigt på förhand så ger jag upp, om något inte ger förväntat resultat direkt så ger jag upp, om jag tycker att jag ”försökt” men inget händer så ger jag upp.

Därför försöker jag se framgången i det lilla, oplanerade och vardagliga. Som att sova bra, gå X antal steg, tappa två hekto trots att man ätit popcorn på helgen. Eller vad det nu kan vara.

Jag mäter och loggar allt – vikt, sömn, blodtryck, puls, steg, cyklad och sprungen distans. Allt för att ibland kunna få känslan av att något faktiskt händer. Problemet är, på grund av min låga engagemangs- och aktivitetsnivå, att det pendlar åt båda hållen. Så klart.

Men all denna mätning, som nu är en vana, peppar mig. Jag känner att ett positivt steg i riktningen mot tiotusen steg, åtta timmars sömn eller vad det nu kan vara är viktigare än popcorn.

Det som kvarstår nu är bara något som motiverar mig att göra det lilla extra, att sticka ut och cykla trots skitväder eller avsaknad av sällskap. Att promenera istället för att åka bil eller buss. Att leta upp ett nyttigare recept på Biff Stroganoff.

Och jag tror att jag kanske funnit det. Trots att jag inte är någon tävlingsmänniska så tror jag att jag sporras än mer av ett tävlingsmoment. Så varje månadsslut ska jag nu logga månadens resultat, och jag vill få en procentuell ökning varje månad. Fler steg, bättre mat, bättre sömn och längre tid utomhus – i löparskorna eller sadeln – ska vara ett sätt att vinna tävlingen. Främst över mig själv och min oförmåga att komma igång.

Jag har som mål att röra mig minst en timme om dagen, varje dag. Med röra mig menar allt ifrån att gå till kontoret, springa, cirkelträna eller cykla.

Att promenera till jobbet tar ca 20 minuter, så det räcker inte med att gå fram och tillbaka. Det måste adderas ytterligare minuter.

Och ska jag bara promenera vill jag nå 10000 steg, och då krävs ungefär 90 minuters promenad.

Så, varje dag – minst 60 minuters aktivitet. Det borde väl inte vara så svårt?

Publicerat i Träning Lämna en kommentar

Äntligen en cykelhelg

Den helgen som precis passerat var årets första cykelhelg. Absolut inget att skriva hem om, men jag cyklade i alla fall. Både lördag och söndag.

Publicerat i Cross 2 kommentarer

Vårfin cykel

Igår fick jag så ihop kassett och nya aerohjulen. Jag passade på att göra cykeln vårfin och fotografera den. Dels med lågprofilshjulen på och dels med högprofilshjulen på.

Den blev väldigt fin. Jag ser fram emot rensopade gator så att jag kan ta ut den.

249336_10151566666499973_2033236373_n

Publicerat i Landsväg Lämna en kommentar

Aerohjul

Sedan jag köpte mina klätterhjul har jag varit oerhört sugen på att uppgradera mina Cosmic Carbone SL till ett par SLR, och därmed få samma fantastiska bromsyta på båda mina hjul till landsvägscykeln. De gånger jag varit inne och klickat ner ett hjulpar i varukorgen känns som oändligt, men jag har aldrig beställt dem.

Men nu, när jag fick en glad överraskning skattemässigt så slog jag äntligen till. Idag ska jag förhoppningsvis hämta upp mina nya Mavic Cosmic Carbone SLR. Och crossen får ett par finhjul, det är nämligen till den jag med varm hand överlämnar de finfina Cosmic Carbone SL-hjulen som suttit på min landsvägscykel de senaste två åren.

Att det även blir sjukt mycket snyggare med helt svarta hjul är ju självklart en bonus.

Publicerat i Landsväg 1 kommentar

Att vakna med träningsvärk

I morse vaknade jag med träningsvärk för första gången på väldigt länge. Jag har inte rört mig nämnvärt på två månader, men igår var det då dags för första cykelpasset för året.

Vi möttes vid Hammarbybacken och skulle köra cross ut mot Saltsjö-Duvnäs/Ersta/Tyresö och sedan tillbaka.

Redan vid Hästhagen kände jag att det här skulle bli tungt. Hög puls, stumma ben och så fort det lutade uppåt det minsta så föll jag långt bakom de andra i mitt sällskap.

Därifrån och framåt så försökte jag fokusera på att bara trampa runt och jag intalade mig själv att det bara kommer att bli bättre från och med nu. Nästa gång blir det lite lättare, gången efter det blir ytterligare lite lättare. Bra så.

Skärmavbild 2013-02-04 kl. 10.19.59

Det var en fantastisk runda igår, strålande solsken och inte allt för kallt. 5-6 minusgrader kanske. Mellan Ersta och Tyresö var det vansinnigt halt, och väldigt svårcyklat. Fler gånger på den vägen var man tvungen att klicka ur ena foten ur pedalen och ta sig fram som en speedway-förare för att inte slå i backen.

Vi avrundade med en fika på caféet i Brotorpsstugan innan vi tog de sista kilometrarna bort till Enskede där jag avslutade min runda med en kopp te och två knäckemackor hemma hos mina föräldrar.

Foto: Mats Setréus.

Publicerat i Cross Lämna en kommentar