Mini-Tour de France, del 1: Alpe d’Huez

Det blev ju ett litet Tour de France i miniformat för mig på årets sommarsemester. Planen var Alpe d’Huez, Col d’Izoard och Mont Ventoux men så blev det inte riktigt, mestadels på grund av vädret. Först ut var dock Alpe d’Huez.

Dagen då vi anlände till Alpe d’Huez så regnade det, så en utförskörning och sedan uppförskörning för de 21 svängarna lockade inte överdrivet mycket. Vi spenderade istället dagen i den lilla byn ovan molnen, vi besökte Rapha-affären och kollade på alla downhillcyklister som körde runt i stan – på väg mot backen eller på väg därifrån. Alla var vansinnigt leriga!

jpeg När vi öppnade gardinerna på fredagsmorgonen möttes vi av strålande solsken, och insåg att det var nu det skulle hända – Alpe d’Huez skulle besegras! Nervösa klädde vi på oss, åt frukost och monterade våra cyklar för att sakta börja rulla nedåt mot Bourg d’Oisans.

De 21 svängarna nedåt ägnades åt att känna lite på lutningen och spana in utsikten. Det är en otrolig miljö – så oerhört vackert! Det var dock väldigt kallt, så armvärmarna, dubbla handskar och vindvästen var välbehövligt.

Väl nere så stannade vi för att stuva om i vår packning och även anpassa kläderna för uppförskörning istället för utförskörning.

Första sträckan upp mot sväng 21, är jobbig. 10% lutning direkt, och efter svängen är lutningen konstant 10% för att efter ca 2 kilometer lugna ned sig lite.

Vi trummar på uppåt, sakta men säkert. Och med de relativt korta raksträckorna, branta innerkurvorna men snälla ytterkurvorna så lägger man snabbt höjdmetrarna bakom sig. Det dröjer inte allt för länge innan utsikten blir helt fantastisk.

jpeg-2

Vi har riktig tur med vädret idag. Solen är framme, men det blir aldrig för varmt. Ibland är det snarare så att vi drar på oss armvärmarna och stänger västen ibland, vilket är så mycket bättre än att få värmeslag i en stigning. Jag klarar mig hela vägen på två GT-tabletter och 60 cl vatten, så jag har kontroll under hela stigningen och bara njuter av miljön utan att pressa mig.

Vi stannar i varje ytterkurva och njuter av utsikten som bara blir vackrare och vackrare för varje kilometer. Och det är ju inte förrän man ser serpentinerna från ovan som man förstår hur fantastiska de är.

jpeg-1

Något som förvånade mig var att stigningen inte ser ut som den gör på tv – där varje millimeter av stigningen är full av folk. Det är en rätt lummig stigning, framför allt den första halvan. Och trots att det finns skyltar från botten hela vägen fram till den officiella mållinjen så har jag fortfarande svårt att se att den faktiska mållinjen är där skylten finns. För det går uppför på slutet, medan min känsla av målgången – efter alla gånger jag sett den på tv – är att det är platt, eller kanske t o m lite utför. Men så är det inte i verkligheten.

Alpe d’Huez är en lång men rätt snäll stigning som jag tycker att alla som gillar cykling borde testa. Det är långt ifrån den utmaning som Monte Zoncolan var. Om Zoncolan var panik och kaos så var Alpe d’Huez en kontrollerad och behaglig resa. Tillsammans med Colle delle Finestre så är det här min absolut bästa upplevelse på cykel någonsin.

Publicerat i Cykling, Landsväg, Resor Lämna en kommentar

Ny punktinsats – de franska alperna!

Här händer det inte mycket. När jag ser hur ofta, och vad jag skrivit, så börjar jag fundera på varför jag har den här sidan över huvud taget.

Men nu kan jag i alla fall berätta om något träningsrelaterat som händer i sommar! Om en vecka åker jag till Frankrike för två veckors härlig semester. Under de två veckorna ska jag cykla lite berg.

Nu för tiden är jag ju en sådan cyklist som helst inte cyklar längre än tio mil, och helst inte i annat än solsken och vindstilla. Jag gillar att göra punktinsatser – som under midsommarhelgen då jag cyklade till midsommarfirandet, drygt fem mil från stan. Då känner jag mig nyttig, och utan ambitionen att cykla hem dagen efter.

För några år sedan var jag ju i Italien och gjorde några riktigt jobbiga punktinsatser.

I sommar är det så dags igen, men denna gång i Frankrike. Ambitionen är att cykla Alpe d´Huez, från Le Bourg-d’Oisans, Col d’Izoard från Briançon och kanske även Mont Ventoux från Bédoin.

Total distans är inte så kaxiga 54,6 kilometer, med antalet höjdmeter är desto mer skrämmande. Totalt 3851 höjdmeter! Det ger en total snittlutning på 7%. Alltså 5,5 mils uppförsbacke med en lutning på 7%. Det kommer bli svettigt…

Förhoppningsvis kommer jag orka rapportera från stigningarna.

Publicerat i Landsväg, Resor Lämna en kommentar

Det här med hälsa

Jag är ju en sådan person som ger upp väldigt lätt när det kommer till motion, mat och hälsa.. Om något verkar för jobbigt på förhand så ger jag upp, om något inte ger förväntat resultat direkt så ger jag upp, om jag tycker att jag ”försökt” men inget händer så ger jag upp.

Därför försöker jag se framgången i det lilla, oplanerade och vardagliga. Som att sova bra, gå X antal steg, tappa två hekto trots att man ätit popcorn på helgen. Eller vad det nu kan vara.

Jag mäter och loggar allt – vikt, sömn, blodtryck, puls, steg, cyklad och sprungen distans. Allt för att ibland kunna få känslan av att något faktiskt händer. Problemet är, på grund av min låga engagemangs- och aktivitetsnivå, att det pendlar åt båda hållen. Så klart.

Men all denna mätning, som nu är en vana, peppar mig. Jag känner att ett positivt steg i riktningen mot tiotusen steg, åtta timmars sömn eller vad det nu kan vara är viktigare än popcorn.

Det som kvarstår nu är bara något som motiverar mig att göra det lilla extra, att sticka ut och cykla trots skitväder eller avsaknad av sällskap. Att promenera istället för att åka bil eller buss. Att leta upp ett nyttigare recept på Biff Stroganoff.

Och jag tror att jag kanske funnit det. Trots att jag inte är någon tävlingsmänniska så tror jag att jag sporras än mer av ett tävlingsmoment. Så varje månadsslut ska jag nu logga månadens resultat, och jag vill få en procentuell ökning varje månad. Fler steg, bättre mat, bättre sömn och längre tid utomhus – i löparskorna eller sadeln – ska vara ett sätt att vinna tävlingen. Främst över mig själv och min oförmåga att komma igång.

Jag har som mål att röra mig minst en timme om dagen, varje dag. Med röra mig menar allt ifrån att gå till kontoret, springa, cirkelträna eller cykla.

Att promenera till jobbet tar ca 20 minuter, så det räcker inte med att gå fram och tillbaka. Det måste adderas ytterligare minuter.

Och ska jag bara promenera vill jag nå 10000 steg, och då krävs ungefär 90 minuters promenad.

Så, varje dag – minst 60 minuters aktivitet. Det borde väl inte vara så svårt?

Publicerat i Träning Lämna en kommentar

Äntligen en cykelhelg

Den helgen som precis passerat var årets första cykelhelg. Absolut inget att skriva hem om, men jag cyklade i alla fall. Både lördag och söndag.

Publicerat i Cross 2 kommentarer

Vårfin cykel

Igår fick jag så ihop kassett och nya aerohjulen. Jag passade på att göra cykeln vårfin och fotografera den. Dels med lågprofilshjulen på och dels med högprofilshjulen på.

Den blev väldigt fin. Jag ser fram emot rensopade gator så att jag kan ta ut den.

249336_10151566666499973_2033236373_n

Publicerat i Landsväg Lämna en kommentar